Jag har 6 syskon, varav tre stycken har en annan pappa än mig, men vi har alla samma mamma.
Jag börjar väl från toppen.
Min storebror Lars är 1 och 1/2 år äldre än mig och älskar att retas och debattera emot mig bara för att få igång mig, och ja det fungerar varenda gång. När vi växte upp var det Lars uppgift att försvaraAlex och min uppgift att försvara Alina och förutom de syskongrälenså kommer jag knappt ihåg att vi harvarit så osams. Lars är den lugna typen som inte brusar upp sig i onödan och är otroligt kunnig. Han är gift med min rolige och retsamma svägerska Mirja och de har en underbart söt son som heter Levi och är 7 månader. När vi träffas har vi alltid väldigt roligt ihop och vi kör alltid något roligt spel när vi träffas, för min bror är brädspelsfanatiker (eller tycker bara att det är väldigt roligt).
Min lillebror Alexander är 1 och 1/2 år yngre än mig och vi har gått i luven på varandra många gånger under våra år tillsammans. Jag tror att våra stora problem har varit att Alex är trygg med sig själv oavsett vad han gör och jag har kämpat för att ändra honom så att han ska göra som jag tycker är bra. Ganska dumt jag vet, men nu när vi träffas så leker jag inte lika mycket storasyster syndrom men vi kan varaärliga mot varandra och diskutera även de lite tuffare sakerna. Alex är sambo med kramiga och varma Josefine.
Min lillasyster Alina 3 och 1/2 år yngre än mig och har väl alltid varit minstingen i familjen, lite den där som man säger inte förstår för man är så liten. Alina har i alla fall hängt på bra och kört sitt eget lilla race utan oss andra och har en väldigt lättsam och härlig syn på livet, min lillasyster skrattar mycket.
Vi fyra syskon har haft en väldigt rolig uppväxt tillsammans med mycket lekar på vår stora gård och mycket skratt. Jag har ett väldigt positivt minne om vår uppväxt och jag mår väldigt bra när jag har mina syskon runtomkring, och jag tycker det är väldigt jobbigt att de har flyttat bort från Norrköpng även om vi träffas ganska ofta.
Sen kommer vi till mina minsta syskon.
Angelica är snart 13 år och jag var alltså 15 när hon föddes. Angelica är en tjej med humör och jag kommer aldrig att glömma delfinskriket när hon var liten, det kan fortfarande skära i mina öron när jag tänker på det. Angelica är otroligtintresseras och suger åt sig all kunskap och man har svårt att hänga med henne i sina tankar och det är väldigt roligt att få delta i hennes otroliga resa.
Sen har vi Ellinor och Jonathan som är snart 11 år. I och med att de är tvillingar så tänker jag oftast dem som båda två under deras uppväxt även om de är otroligt olika. Ellinor har alltid varit den kramiga och gosiga med ett stort närhetsbehov (även om det är inte lika mycket nu) och Jonathan har tagit lite mera avstånd (han har lite mer behov av närhet nu istället).
Ellinor är otroligt sprudlande och har mycket att berätta och visa. Hon är också den blygaste av oss alla och vill ibland inte prata med andra för hon blir lite blyg eller förlägen. Jonathan däremot är inte blyg men har ett stort intresse för att bygga och konstruera och lägger mycket fokus på det. Han är inte lika hetsig som sina systrar utan är för det mesta väldigt lugn.
Jag har otroligt mycket skoj tillsammans med mina syskon och vi brukar få till sovning här för att ge dem lite ensam tid med andra vuxna och även en möjlighet att få spendera tid med mina syskon och att skämma bort dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar